Här är jag igen!!! Visst är det väl så att det killar lite extra i magen när ni ser att jag formulerat ännu ett genialt inlägg. Jag planerar att dyka upp lite som Garvin i lådan, när ni just slappnat av och minst anar det så är jag där med några visdomsord. Det är visst 5 månader sedan sist. I mitt liv går 5 månader rasande fort. Jag är inne i en viloperiod vad gäller jakten men inne i en träningsperiod vad gäller, iallafall, husse. Han behöver få upp flåset tills vi ska klättra uppför branterna i stugan igen i höst. I vintras var det skidor som gällde med både husse och matte men nu cyklar jag med husse. Eller rättare sagt jag springer och drar honom och han sitter bekvämt tillbakalutad på sin Skeppshultare. Matte är lite lat i sommar, men det lär hon får sota för när vi ska bestiga berg.
Familjen har varit på semester, de åkte långt bort med flygplan och lämnade mig hemma. Valparna sa att det var för varmt för mig och att jag skulle få sand i öronen och att det fanns magneter som simmade omkring och brändes. Vi har magneter hemma också, på kylskåpet, men mig har de aldrig gjort något ont...En onsdag packade familjen iallafall sina väskor och for och samma dag anlände Nannyjouren, eller Nanojouren. Nano kallade valparna sin farmor för, för något år sedan. Summa summarum: farmor kom för att ta hand om mig. Det har gått bra, hon är snäll, ger mig mycket mat, JAG tar med henne på promenader runt byn och hon hör inte på nätterna om jag kryper upp i den vita fåtöljen i vardagsrummet. Hon springer också efter mig med en skurkäpp och torkar när jag dricker vatten och det riskerar att droppa överblivet vatten på golvet. Måste vara för att hon är rädd att jag ska halka... En kväll var farmor så godissugen att hon letade igenom skåpen i köket och hittade en påse med diverse bitar i olika former och färger. Jag sneglade på henne i smyg och tänkte att hon ska väl inte???Jo kanske att hon ska????Men hon ser väl att jag ser????Den fräcka lilla tanten!!!!!Så tog hon en tugga, och en till. Sen stoppade hon tillbaka påsen men dagen därpå var hon i farten igen, mitt framför ögonen på mig. Hon till och med småpratade med mig när hon smaskade på en bit: Smaklöst och torrt mumlade hon, törs inte äta mer ifall tänderna går sönder fortsatte hon och i samma andetag: Hur kan pojkarna äta det här? Pojkarna????Jag svalde hårt och låtsades sova..Det var ju mitt godis ! Nyss inhandlat på ICA Maxi av mina kära småhussar:)
