Bättre tålös än rådlös

Jag har tre tassar med lagom med hår och så har jag en tass som är ludnare än de andra. Matte och husse har nog trott att det beror på att det ser mer ut, när jag saknar en tå och att det växer mer hår där tåbiten fattas ,men jag vet ju att det är för att jag inte använt den tassen lika mycket som de andra. Matte har tittat lite misstänksamt på mig under veckorna som gått men jag har kamoflerat det väl, vill ju inte att de ska tro att jag är svag på något vis. Men faktum är att jag inte satt ner hela tyngden på den skadade tassen, det gör ju faktiskt lite ont att göra det. Nu verkar de ha kommit på det så nu kan jag stå på tre ben emellanåt, de kommer inte att köra iväg mig för det. Jag hade en trevlig kväll med Kusin Viggo i skogen häromdagen och sen var det bara tre ben som gällde i två dagar. Iförrgår var jag och matte till veterinär Maria och hon undersökte mig och min tass och den är ganska ond när hon trycker och klämmer så det har blivit en överansträngning i benet, alltså tåbenet. Nu tar vi det lite lugnare men det är så urbota trist, jag vill springa, ruscha, hoppa, trixa, lattja osv osv i all oändlighet. Vi har hittat en, vad vi tror, bra veterinär i Härjedalen som också är lagom i pris. Bara en tredjedel av vad matte säger att Norge och Sundsvall tar, och en fjärdedel av vad Östersund tar. Nu säger min matte att det inte är priset som avgör men när priset är hos en erfaren veterinär så väger det tungt. Vår veterinär Maria säger att veterinär Karin på Djurhälsan i Härjedalen är duktig och matte säger att hon var väldigt bra och noggrann med Race som var hanen i huset innan mig och hade stora besvär med magen. Pahh! Mage och tass är väl olika saker kan tyckas men jag få väl lita på matte. Fast matte litar nog inte riktigt på sig själv, jag tror hon vill ha en femstjärnig ortoped som gör detta ingrepp:) Men i september bär det iväg, veterinären tycker det ska göras så fort som möjligt. Matte är orolig att jag är för ung, hon har läst 6 månader någonstans för att sövas men veterinärerna verkar tycka att det är okey...Jag blir 5 månader på onsdag och sedan får jag en halv vecka till. Nu ska ju husse fara ut i älgjaktskogen (fråga mig inte vad som drar med den jakten, tidiga kalla, regniga morgnar, sitta och halvsova mot en tall och inte se en enda älg. Nu brukar min husse faktiskt skjuta minst en älg per år men ändå, de luktar ju inte ens gott...) så vi får se om matte skjuter på det ytterligare en vecka men det är tydligen inte helt enkelt att se på när jag har ont och inte kan röra mig som jag ska. MEN SEDAN NI, får ni se upp i buskarna när Världens Bästa Garvin fortsätter sin framfart, bäva månde....ALLT OCH ALLA!

Sista sommarmånaden

Så börjar sommaren lida mot sitt slut, min första sommar. Om jag ska summera den får det bli, hurra för skogs- och fjällpromenader utan koppel, hurra för sand och grus och blåbär. Blää för regniga dagar, hellre lite kiss inomhus än utomhus kan jag säga, Husse sitter på huk vid min plats med kopplet i handen och säger att en Gordon setter är stark och uthållig och att en Gordon setter inte skyr något väder. Jag säger: Gå och lägg dig igen, det regnar ute och jag har en stark och uthållig blåsa.

Annars lunkar det på, jag har hört matte och husse fundera över om de ska flytta upp till stugan ett par månader och pendla till arbetet (husse), håll tummarna för det! Tänk en klar september eller oktobermorgon, kanske lite frost i gräset, hög, frisk luft och att få gå upp på fjället. Ja, jag vet ju inte egentligen eftersom jag aldrig upplevt det men jag kan känna i generna att det är något särskilt. En Lisa för själen som matte skulle säga. En Garvin för själen skulle jag säga, för det är den effekten jag har på folk.

Tyvärr har jag börjat känna av min avsaknade tåbit litegrann, kanske har jag gjort det ett tag, inte när jag springer men när jag går eller står vill jag gärna lätta på de foten litegrann. Jag tror att det väcker en viss gnutta av oro hos matte, att det visar sig så pass tidigt men lugn bara lugn säger jag, Maria (vår veterinär) har sagt att det går att fixa bara jag bli gammal nog och kanske växer min tass till sig så att det blir bra ändå utan operation. Jag har inte direkt ont tror jag för när det gör ont då brukar jag skrika utan det är nog mer som ett obehag (nu är det matte som spekulerar). Hur som helst så har jag en uppmärksam och omtänksam matte och husse som håller koll på min tass och som inte låter mig nöta asfalt i onödan, det finns ju gräs och mossa:)

Vi trivs väldigt bra vår flock med varandra och jag älskar människovalparna. De springer med mig och jag får ligga bredvid dem och leka med lego och vilda djur och ibland brottas jag med en flodhäst som är större än mig! Sen älskar jag att ligga i knäet hos matte, vi brukar göra det små stunder när det är lugn och ro härhemma, jag gillar andra knän också, jag har en momma och en moffa som också förstått min passion för detta. Jag kan vara överallt, det är jag riktigt bra på! Igår var vi och hälsade på min gode vän Sven, nu har han dock ätit, vad jag tror, någon form av kosttillskott (hans husse säger att det stavas Happy Dog men jag blev nog bara smalare och smalare av den dieten) och fördubblat sin storlek både på höjden och bredden, så någon brottning blev det inte. Jag gjorde dock en rejäl runda mellan hundgårdarna på personbästa medan pointrarna avundsjukt skällde efter mig. Sedan fick matte och husse och småvalparna rusa runt ute på åkern och titta på när två av pointrarna hittade igen rapphöns och en fasantupp ute bland kornet, undrar vad bonden tyckte om deras framfart bland grödorna. Själv tyckte jag det såg roligt ut, först två mastodontpointrar som dök upp och ner i gräset som jojos, sen deras husse som rusade efter och gestikulerade än hit än dit och sen min husse och matte som försökte hålla jämna steg med människovalparna antingen i famnen eller i handen. Vilka tokfransar! Själv har jag en egen morkulla i frysen som inte gör något väsen av sig, husse hittade den vid kyrktornet, den hade flugit in i ett fönster och dött, säger han...Men jag vet ju att han varit ute och plockat den bara till mig. WG

Bättre tandlös än rådlös

Jag har tappat en tand, eller två. Efter ett regelrätt slagsmål (övning) två vänner (och kusiner) emellan kunde matte och moster se blodstrimmor i Wiggos päls. Deras blickar föll förstås genast på mig och en grundlig undersökning gjordes. Blod i munnen och minus en framtand, en annan framtand såg aningen intryckt ut. Hur kan detta gått till diskuterade matte och moster, de hade faktiskt vaktat oss hela tiden....men så här ett par dagar efteråt är det ju faktiskt så att det är mjölktänderna som börjat lossnat och nya fina tänder tittar fram. Aningen tidigt tycker matte som trodde det var ett par månader tills detta skulle ske men min husse som har svar på det mesta tycker förstås att jag är extraordinär även där!

Matte och husse har tydligen läst min blogg för vips när jag inte kommer på hit så springer de tokarna iväg åt andra hållet. Vart ska ni skriker jag och jagar efter och då får jag så mycket beröm att kanske, kanske kommer jag att ta fasta på det och fortsätta komma även i framtiden. Stanna är jag fantastiskt duktig på. Matte och husse använder stanna med handtecken istället för sitt och jag sätter mig som den väluppfostrade hund jag är. Idag var vi och badade (simmade för första gången) och en stor Golden retriver badade och hämtade saker i vattnet en bit bort. Jag ville förstås springa dit och heja på honom och låta honom få träffa MIG men precis när han skällde uppmuntrande mot mig och jag tog två långa språng, hörde jag det välbekanta STANNA och vad tror ni min stjärt gör då? Jo dimper ner i backen. Åh vad jag var bäst då!!!

Förra helgen var vi till fjälls och jag plockade både blåbär och mylta, nu hamnade förstås allt i min mage medan matte, husse och de andra valparna envisades med att stoppa godsakerna i en hink. Svampar har jag märkt är små läckerheter som står och lockar på mig. Matte letar febrilt efter en nybörjarmanual hur man magpumpar en hund, just in case, men mamma lilla jag lovar, så länge du utfordrar mig REJÄLT med mitt älsklingsfoder så ska jag försöka låta bli;) Över och ut för den här gången/WG