fredag 29 januari 2010

Nyopererad, igen!


Ja då var jag hemma igen efter ytterligare en operation (kortet är nytaget nu på morgonen så ni ser att mitt vackra yttre inte påverkats), denna operationen gjordes av min Kära Maria. Kom hem igår kväll med husse (som var med under hela ingreppet) men utan halsmandlar. Husse sa att de såg ut som röda blodsprängda tungor och Maria sa att de var verkligt fula och att det var bra att de försvann från min hals. Den ena gick dessutom sönder för den var så inflammerad.

Jag ska på återbesök om en månad så allt är borta men Maria var noggrann säger husse. Matte är förundrad över hur lite symtom jag visat ändå och givetvis har hon dåligt samvete för att hon väntat med beslutet (ska fundera hur jag ska kunna dra nytta av det). Dessutom hittade Maria en liten, liten plastbit från en leksak i en av fickorna där mandlarna ligger, än sen då, jag hade sparat den till ett senare tillfälle, man kan ju inte svälja allt på en gång, magen kan ju säga ifrån. På tal om magen, jag är SÅÅÅÅ HUNGRIG!!!! Har fått lite youghurt till frukost men min husse har gjort en älgstek som ligger och väntar på mig och jag ropar och ropar på den att den ska komma ner på golvet men den envisas att trycka i formen. Min matte säger att vi ska åka till stan och hämta min medicin och köpa god, blöt mat på djuraffären och ja varför inte men jag säger som småvalparna som är fyra och ett halvt, NUUUU, MAMMMAAAAAA NU!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Idag jagar husse älg, han har gett sig den på att han ska skjuta en älg även denna jaktsäsong men husse lille, det är inte många skälvande dagar kvar nu. Personligen tror jag att någon vill säga honom att det är dags att sälja studsaren och kanske kosta på sig en side by side. En riktig fågeljägare ska väl ha både en sådan och en bock;) Sen är det ju så mycket enklare att släpa hem lite fågel mot en hel älg....Min matte har en hel drös med böcker hemma nu som ska göra henne till jägare, mmmmm, vi får väl se hur många djur som kommer att fällas av henne, hon kan förstås alltid krama ihjäl dem....

Som avslutning kan jag berätta för alla tjejer därute att jag har skaffat mig en tatuering, en hemlig sifferkombination som jag inte tänker tala om var den sitter. Matte säger att det är för att man lätt ska kunna se var jag hör hemma om jag springer bort, snacka om att ta udden av det spännande faktumet att jag faktiskt har en nyritad Ed Hardy på ett ställe jag inte visar för vem som helst. Tänk vad ord kan beskriva samma sak på två helt skilda sätt....

Ma råkes! WG

lördag 23 januari 2010


Det är lite knöligt med datorn ännu, matte har den på golvet i småvalparnas nyrenoverade rum med en alldeles för kort kabel men hon säger att jag ska ha tålamod för hon ska skaffa labilt ledband, vet inte vad det ska underlätta mitt bloggande men det är mycket man inte förstår med människovärlden....t ex förstår jag inte det roliga i matte och husses kånkande av möbler upp och nerför trappan. Husse muttrar något om att matte måste bestämma sig någon gång och det är väl det hon gör, gång på gång på gång. Sedan förstår jag inte matte och husses önskan om att det någon gång ska bli ordning i det nya huset. Jag kan säga så här, att under min tid som hushund så har det aldrig varit ordning, jooo, när vi skulle visa lägenheten för köparna, DÅ var det ordning och reda (iallafall på ytan). Varför plocka och plocka när man kan göra roligare saker, vara ute t ex, vi har ju egen tomt nu och hela stora skogen att rusa runt i! Jag ska tydligen ta det lite lugnt nu, till veckan ska halsmandlarna väck och det är nog på tiden för Maria tyckte de var fula, hör och häpna, första gången en kvinna tyckt att något på mig inte är vackert. Dock träffade jag i väntrummet en liten söt setterflicka, engelsk, som satt och tittade hänfört på mig med öronen bakåtstrukna och flackande blick när jag som vanligt visade mina allra mest vågade hopp, tro mig, om man står helt stilla med öronen lite coolt upplyfta och sedan helt oväntat gör utfall åt lite olika håll med ett krumsprång på slutet så har man tikarna fast. Matte sa att settertiken nog blev lite rädd men min matte kan inte ha mer fel, jag ska lära husse lite av min teknik så ska det nog ta fart, det blir ju lätt slentrian efter 16-17 år sådär...

Till sist en liten hälsning till en annan dam därute, allrakäraste syster, vi säger så här: 3 veckor från idag, vilken dag som helst efter det, är du välkommen hit och förbered dig på ett snömoln i ansiktet när jag blåser ifrån dig;) Nu ska jag lägga mig och gnaga på köpmandisken i köket, jag låtsas att det finns något under den (George Clooney och jag är skådespelarkollegor), husse har dragit fram den och tittat men inte sett någonting men jag gnager vidare, jag vet nämligen att min matte inte gillar den nämnvärt och att den blev kvar när svärmor flyttade så med gemensamma krafter kanske den kan få en annan plats i huset:) Över och ut/WG

tisdag 5 januari 2010

God fortsättning på Er alla!


Jag är kvar tro mig men min familj packade in mig i en bil tillsammans med alla våra möbler och mina personliga attiraljer: ett svart koppel (som jag nästan inte behövt använda på den nya platsen), en biabädd, Pipen, Snuggan och ett tuggben, och förflyttade hela flocken ut på landet och här är vi nu, jag har min plats i ett gigantiskt kök och när jag ska ut så drar husse eller matte bara på sig storstövlarna och följer med mig ut UTAN koppel! På tomten finns dessutom en mycket märklig men finurlig konstruktion som vi kallar hundgård och där tillbringar jag sköna, lagom långa stunder. Döm om min förvåning när jag efter några dagar upptäckte en själsfrände som smög ut ur den lilla stugan i grannhundgården. En hårig, lurvig sak som från början vände bort huvudet ifrån mig när jag gjorde mina fantastiska moves framför honom men som nu faktiskt morrar lite varnande åt mig. Han är en råbarkad typ, bor där för jämnan och ser skeptisk ut när matte pratar bäbisspråk med honom (jag blir så glad att jag nästan kryper ur skinnet, hon är så rolig min matte när hon låter så där) men jag vet att han tycker om mig, min granne, och min mattes försök att ställa sig in för han har svansen i en rulle på ryggen, ett vildsvin har jag funderat på om det är men matte säger att det är en älghund, sure, med knorr och inga horn....
Jag har också börjat jaga, vi åker skidor, antingen matte eller husse följer med mig ut i skogen mest varje dag och husse och jag har hittat en tjädertupp som vi besöker med jämna mellanrum och nu igår så luktade det så fantastiskt gott att min kropp stelnade. Kan hundar få Parkinson tänkte jag i mitt uppjagade sinne men när jag såg husses glada min förstod jag att vi inte skulle ila iväg till Maria den här gången.
Jag har varit med om ett mirakel, nej min hals är inte bra så den ska tydligen fixas snart, men om jag säger så här....död och begraven, på tredje dagen uppstånden igen från de döda....Jesus? nej, Pipen!! Dagen för julafton meddelade min familj mig att Pipen pga en rad Garvinomständigheter avlidit (bild kommer bara matte hittar kabeln som ska vara mellan kameran och datorn). Min Pipen, min bundsförvant som momma gav mig när jag bara var 8 veckor....Dagen efter kom Tomten med en ny lite tjockare Pip full med stoppning och med ansiktet helt intakt. Jag lekte en stund med den men jag vet inte, han är väl trevlig men jag gillar den lite skabbigare typen. Så häromdagen när jag kollade runt lite i det nya huset så kände jag en välbekant doft, det kunde väl inte vara, sniff, det känns precis som, sniff, PIPEN! Och där var han, min ruffiga, snuffiga kompis. Matte hade inte haft hjärta att slänga bort honom. Åh vad jag älskar den kvinnan! Och hon älskar mig, alla älskar mig, Garvin, Garvin, Världens Bästa garvin!