God fortsättning på Er alla!

Jag är kvar tro mig men min familj packade in mig i en bil tillsammans med alla våra möbler och mina personliga attiraljer: ett svart koppel (som jag nästan inte behövt använda på den nya platsen), en biabädd, Pipen, Snuggan och ett tuggben, och förflyttade hela flocken ut på landet och här är vi nu, jag har min plats i ett gigantiskt kök och när jag ska ut så drar husse eller matte bara på sig storstövlarna och följer med mig ut UTAN koppel! På tomten finns dessutom en mycket märklig men finurlig konstruktion som vi kallar hundgård och där tillbringar jag sköna, lagom långa stunder. Döm om min förvåning när jag efter några dagar upptäckte en själsfrände som smög ut ur den lilla stugan i grannhundgården. En hårig, lurvig sak som från början vände bort huvudet ifrån mig när jag gjorde mina fantastiska moves framför honom men som nu faktiskt morrar lite varnande åt mig. Han är en råbarkad typ, bor där för jämnan och ser skeptisk ut när matte pratar bäbisspråk med honom (jag blir så glad att jag nästan kryper ur skinnet, hon är så rolig min matte när hon låter så där) men jag vet att han tycker om mig, min granne, och min mattes försök att ställa sig in för han har svansen i en rulle på ryggen, ett vildsvin har jag funderat på om det är men matte säger att det är en älghund, sure, med knorr och inga horn....
Jag har också börjat jaga, vi åker skidor, antingen matte eller husse följer med mig ut i skogen mest varje dag och husse och jag har hittat en tjädertupp som vi besöker med jämna mellanrum och nu igår så luktade det så fantastiskt gott att min kropp stelnade. Kan hundar få Parkinson tänkte jag i mitt uppjagade sinne men när jag såg husses glada min förstod jag att vi inte skulle ila iväg till Maria den här gången.
Jag har varit med om ett mirakel, nej min hals är inte bra så den ska tydligen fixas snart, men om jag säger så här....död och begraven, på tredje dagen uppstånden igen från de döda....Jesus? nej, Pipen!! Dagen för julafton meddelade min familj mig att Pipen pga en rad Garvinomständigheter avlidit (bild kommer bara matte hittar kabeln som ska vara mellan kameran och datorn). Min Pipen, min bundsförvant som momma gav mig när jag bara var 8 veckor....Dagen efter kom Tomten med en ny lite tjockare Pip full med stoppning och med ansiktet helt intakt. Jag lekte en stund med den men jag vet inte, han är väl trevlig men jag gillar den lite skabbigare typen. Så häromdagen när jag kollade runt lite i det nya huset så kände jag en välbekant doft, det kunde väl inte vara, sniff, det känns precis som, sniff, PIPEN! Och där var han, min ruffiga, snuffiga kompis. Matte hade inte haft hjärta att slänga bort honom. Åh vad jag älskar den kvinnan! Och hon älskar mig, alla älskar mig, Garvin, Garvin, Världens Bästa garvin!