Hallå, här är jag igen, redo för ett nytt inlägg! Bilden är tagen i stugan och där är det snö vill jag lova. Barnen är mina människovalpar och den svarta ostkroken, det är jag, jag fick känna på snön en kort stund trots att jag var bandagerad. Tänk vad tiden går, är nog snart 7 månader känns det som och min käre husse säger att det är dags att ställa lite högre krav på mig. Jag är ganska lättlärd som ni säkert förstår och nu hörde jag husse säga häromkvällen till matte att hon inte fick börja slöa med träningen, först trodde jag det var hennes träning, tycker att hon börjar bli lite slappare i hullet, men det visade sig vara min träning. Husse säger att jag inte blir genomarbetad om det går för lätt och hon ger efter på kravet. Japp, jag kommer på hit men provar att sätta mig på lite olika ställen kring henne. Men nu är det slut med det tydligen. Matte tycker det var synd att hon inte hann med att gå förarutbildningen, hon skulle vilja ha lite mer ledarkunskaper säger hon för det är tydligen husse som haft "huvudansvaret" förut med de gamla hundarna och han grejar jag inte med i onödan kan jag säga. Ni ska se mig gå fot med honom, som en lydnadschampion. Med matte, nja, som en 7-månaders kanske...
Spårträningen men kusin Viggo uteblev. Försökte få matte att hänga upp en rådjursklöv i ett träd men icke!
Men igår fick jag följa med henne till Andersön och slippa kopplet och springa för fullt för första gången efter operationen. Och oj vad jag sprang, men något annat infann sig också och det var en känsla av att jaga. Vinden var perfekt för min stora fina nos och jag sökte ut på åkrarna för att sedan dra in på söket i skogen. Det var gammal, fin urskog med höga stammar så matte såg mig och jag återvände till henne med jämna mellanrum. Jag var dessutom inte rädd alls! Det var bara härligt och matte slängde sig på telefonen så fort vi kommit till bilen och ringde husse som är i Göteborg och SKRÖT om mig! Han höjde förstås inte på ögonbrynen, han vet ju vem jag är!
Tassen den känns riktigt bra, lite öm efteråt men jag har ju faktiskt amputerat en tå för bara 3 veckor sedan. Över och Ut!//WG
Hej Willie Garvin!
SvaraRaderaNär du var sex veckor tillbringade vi en helg tillsammans när vi hälsade på kusinerna i ÅS. Vi blev väldigt förtjusta i dig, verkar ju inte vara ovanligt att du charmar alla. Det var nästan så att vi hade tagit dig till Eskilstuna men du har det mkt bättre hos en familj med jaktintresse. Därför tycker vi det är spännande att följa dig på bloggen som är jättebra. Du berättar på ett mkt trevligt och roligt sätt. Skönt att höra att du är bättre i din tass och du har en familj som sköter om dig på alla sätt. Vecka 44 ska vi träffa din mamma och syster, det blir kul att se hur stor hon blivit.
Må gott
Familjen Junker
Kul att höra att du fått börjat springa igen käre bror. Undrar om jag är lite feg som tycker att skogen är stor och otäck, men husse säger att det kommer att gå över. Nåja, han brukar för det mesta veta bäst han. Jag kan tipsa dig om att NNFK har drop-in träning på Rödön vid skolan tisdagkvällar. Jag var där och det var riktigt trevligt faktiskt. Först tränade vi små och sedan tränade de äldre och morsan. Man tränar det man vill träna och vill man träna för sig själv med störningar från andra hundar så går det oxå bra. Perfekt för dig eftersom din husse tycker att din matte måste börja ställa lite högre krav på dig, glöm inte bort att vara valp ibland. Min husse har lite svårt för det, men han börjar bli bättre på det oxå den surknulen.
SvaraRadera//MB
Vad kul att ni läser om mig Familjen Junker. Ja jag har det bra! Skulle säkert varit världens bästa Garvin även i Eskilstuna! Jag är förutom en utomordentlig jakthund (tror jag iallafall) en utomordentlig familjehund (vet jag iallafall) Kul att ni kommer hit upp och hälsar på! Om ni ser en ovanligt vacker Gordon setter i 7 månadersåldern (förutom min kära syster Blaise) så är det förmodligen jag, särskilt om jag åtföljs av en slående vacker kvinna och två ovanligt söta barn. Det kan också vara så att jag har en grönklädd lite mer bestämd man i andra änden av kopplet.
SvaraRaderaJo Blaise, min husse kan också vara en surknul men han blir faktiskt bättre även han, MAN KAN LÄRA GAMLA HUNDAR SITTA;) //WG