Får jag presentera min vän "Pipen", han är hund som jag, busig som jag, något tilltufsad som jag men trogen ända in i märgen och ljuvlig att kela med (låter som mig även det med). Jag fick honom av momma när jag träffade henne första gången, hon hade varit på semester och köpt honom i en hundaffär, hon köpte en till likadan till kusin Viggo. Pipen har en pip i magen som låter när jag biter på honom men det gäller att träffa rätt och det gör jag förstås varje gång. Jag vet ärligt inte om Viggo fattat galoppen än men jag piper på honom alla tider på dygnet, Pipen alltså inte Viggo. Viggo och jag har inte träffats på länge, jag får inte för matte för hon tycker vi busar för mycket och min tass måste läka först...det börjar bli segt, jag och tvillingvalparna klättrar på väggarna, vi vill ut och ruscha runt. Människovalparna får inte springa ut själva här på Frösön (inte jag heller) och nu när jag är justerad så blir det inte så mycket utevistelse för dem heller eftersom jag behöver passas. Men vi leker så vilt med alla leksaker att mattes päls börjar skifta i grått uppe på huvudet. Människovalparna har en låda med gosedjur som man drar ut och jag brukar lurpassa på den lådan och så fort den åker ut en bit så snor jag ett gosedjur och drar iväg, förhoppningsvis ser ingen men tyvärr gör de nästan alltid det men då brukar jag få Pipen och han kommer som en glad överraskning varje gång! PIPEN ropar jag och biter honom i magen femtusentrehundra gånger.
Idag bet jag nästan igenom bandaget för det kliar så infernaliskt och matte som sett gult snusk och lite blod i bandaget när hon skulle byta drog iväg med mig till Maria för hon var rädd för infektion...Det var det!!! Men mellan trampdynorna, inte i såret:) Jisses vad matte var lättad efteråt. Så nu har jag stjärtsalva på tassen, människorna är inte kloka men det ska tydligen vara bra. När jag kom till veterinär Maria så pep jag och trampade i väntrummet och matte tänkte att: Jaha nu har han blivit rädd för veterinären, det är ju inte så konstigt, men det var ju för att jag ville in till Maria, jag känner ju henne och hon pysslar så mysigt med mig och min tass, jag tror jag är lite kär i henne! Och idag fick tassen bada i en liten kopp och när Maria kramade ur vattnet så gjorde det inte ont alls. Jag blir norg bra igen, det känns så, på måndag ska stygnen bort, håll tummarna för att det blir så! Slick och Hopp/WG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar