söndag 29 november 2009

Julnötter och halsmandlar


"Nu är det första advent

och det första ljuset är tänt

och för Er alla som älskar mat

så smakar tangenten "2" på laptopen alldeles underbart!"

Varsågoda till Er alla ifrån Världens Bästa Garvin, en liten adventsdikt. Ja förfäras icke, jag är poet också!!! OCH i magen guppar en liten plasttangent runt som en liten båt. Matte säger med upprörd röst att det är SNABELATANGENTEN (!) ja, ja, whatever.....

Själv har jag börjat på förskolan, lärt mig massor, och slutat igen och det handlar inte om den psykotiska kvinnan som visade sig vara en riktig Darling egentligen. Hon kallar mig Lillprinsen så där där får ni kvitto på min charm och hur den går över eld och vatten och vackra fågellik och tar fångar och sätter dem i mitt kärleksfängelse (nej jag har inte tagit några smärtisar denna gången, det är hormonerna, matte säger att jag är som en rusig tonåring).

Det handlar om min hals och det faktumet att det känns som halsmandlarna ska explodera när man korrigerar mig med kopplet. Funderar över mitt pluskonto just nu, matte och husse har sett lite uppgivna ut ett tag för min hals är tydligen inte bra och det har fått den stora äran att själva besluta om mina halsmandlar ska knipsas (japp hon är i farten igen med tången) och om det i så fall ska ske före eller efter jul.....husse har jag hört säger, inget att tveka på, ta bort dem, men min lilla vackra matte är som vanligt lite oroad, jag tror det är min ringa ålder som spökar....och att jag återigen ska läggas på operationsbordet, SUCK! (var det hennes eller min suck, ibland är vi så lika;) Matte har iallafall för att underlätta mitt ätande köpt frysta korvar på djuraffären och när hon tinat dem så smakar de underbart! Jag äter faktiskt torrfoder också men i sån liten mängd att jag avsmalnade lite för mycket tyckte hon. Och mitt huvud säger ÄT men halsen AJ så hon tror att jag kommer äta torrfoder bara halsen blir bra. Däremot tittade hon lite misstänksamt på mig när jag tuggat i mig tangenten. Men som jag säger "en tangent om dagen är mumma för magen" sen får halsen säga vad den vill. Nu ska jag lägga mig hos mina valpbröder (konstigt, de är fortfarande valpar och jag tonåring???) och spela lite spel på datorn. Trevlig första advent! Undrar förresten hur Ö smakar......

måndag 9 november 2009

Förskola


Nu har även jag börjat förskolan och jag förstår att människovalparna fick virus av att vara där! Det började med att jag åkte bil rätt långt, tillräckligt långt för att hinna ta mig en tupplur (det ordet behöver en ytterligare analys längre fram). När jag kom fram och hoppade ur bilen möttes jag av ett nattsvart mörker. Jag kunde höra hur det rörde sig runtomkring mig, det prasslade i gräset och jag såg skuggor som vajade av och an. Någonting frustade alldeles intill mitt ena öra och jag såg ett enormt huvud som rörde sig mot mig, bäst att schappa! Tyvärr hade jag mitt koppel på mig och jag gjorde krumsprång för att komma loss men överallt fanns dessa skuggor som gav ljud ifrån sig och istället drog jag vidare längs en väg. Där träffade jag på en liten söt retriver tik som jag slog följe med. Tyvärr hade min mage gjort revolt efter den första stunden av skräck så jag var tvungen att, som husse uttrycker det, vräka ur mig, mitt på vägen. Jag ber så här i efterhand om ursäkt om någon råkade kliva i det, min matte, som faktiskt var med (märkte jag låååångt senare) försökte städa upp så gott det gick där i mörkret. Efter en kortare promenad öppnades portarna till, ja jag trodde jag dött och kommit till himlen, ett stort rum som badade i ljus och mjuk mark med ljuvliga små hästbajsar inbäddade. I rummet rörde sig hundar av varierande raser och storlekar. ÄNTLIGEN skrek jag och började kasta mig av och an i kopplet, SLÄPP MIG, JAG SKA HÄLSA!!!!!JAG SKA LEKA!!! Men det skulle jag inte gjort för en psykotisk blond kvinna kom och tog mitt koppel och började buffa på mig med benen, här är jag, ja här är jag upprepade hon och ställde sig där jag stod och knuffade undan mig hela tiden. Ja jag ser det försökte jag lite försiktigt för att inte väcka eventuell vrede hos henne. Ja kom då, här är jag, här är jag, men kära värld, jag ser att du är där sa jag och försökte mig på att väsa till min matte som jag såg stod en bit därifrån, att: ring psykakuten! Jag vet ju att matte arbetat på en psykosavdelning, men matte såg lika förstummad ut som jag och så här i efterhand kan jag förstå att hon väntade ut kvinnan, för att sedan ta tillbaka mig. I 1,5 timme höll den här kvinnan mig, matte och alla andra i sitt våld. När hon släppte oss sa hon glatt, vi ses nästa onsdag!

Skulle inte tro det, eller hur matte?! eller hur matte?? ELLER HUR MATTE???????

Ni förstår vad jag gjorde mitt på vägen när vi gick därifrån också, eller hur?! Men mer som en hälsning denna gången, ni har väl sett Gudfadern med hästhuvudet i sängen;)

måndag 2 november 2009

Hundinfluensa, fågelinfluensa, svininfluensa och koinfluensa


Jag har varit till min Maria igen. Matte funderar på om det finns årskort att lösa och det gör det hos Folksam har jag hört. Iallafall 100 dagarskort. Jag har ont i halsen igen, väldigt ont i halsen, så ont att mitt torrfoder river som eld i halsen. Så nu har jag fått pencillin igen. Maria stack ner en tops i halsen på mig och rörde runt i ena halsmandeln så jag är inte lika kär i henne nu som för ett tag sedan, men ganska ändå....Vi ska prova en kur till men om det inte blir okey så knipsar vi mandlarna säger matte. Hon är mycket för att knipsa den kvinnan, först en tå och nu mandlarna....

Jag hörde att min allra käraste syster Modesty Blaise stod för fågel häromdagen. Det har jag också gjort nu, matte är dock osäker på om jag inte stod på ko istället för det hade varit kor i inhängnanden tidigare. Men kära lilla matte, jag är ju en fågelhund och fågelhundar står inte på kor! Kohundar är vita med bruna eller svarta fläckar precis som korna, har ni någonsin sett en ko tecknad som en Gordon setter, men titta på tjäder- och orrtuppar, ja ganska snarlika eller hur?! Att jag inte blir filosof iställer för jakthund, jag har ju talang helt klart!

Min husse säger att jag inte är någon valp längre, han säger att jag är unghund och det stämmer nog. När jag går på promenad så har alla lukter nått en ny dimension och kan inte nog insupas. Jag har också märkt att det i mörkret lurar faror som måste bekämpas. Till en början försökte jag göra det själv men nu har jag överlåtit det till husse och matte. Jag har också börjat med något jag är mindre stolt över... den ena människovalpen var häromdagen ute på balkongen och släppte ner en vattenballong och gömde sig sedan för förbipasserande. Han kom inspringande glad och lycklig och skrek, jag juckade på balkongen! Nu menade han "duckade" på balkongen men det är det förstnämnda som min kropp gärna gör. Matte blir arg och husse blir jättearg. Men när människovalpen juckade på balkongen då skrattade de minsann och tyckte han var söt, prrf! Ja, jag lär väl lämna tonåren vad det lider, träffade förresten tre Irländska setterbrudar utanför affären och man kan tycka att de skulle bli överlyckliga över min uppenbarelse. Den yngsta tjejen blev det men de två andra surtanterna skällde ut mig efter noter så det var bara att dra vidare mot nya mål. Och jag är inte den som är den, häromkring vimlar det av settertjejer och jag har inga fördomar mot andra raser heller, det bor en söt liten vit dvärpudel nästgårds och hon verkar intresserad. Men säg det inte till matte, hon är som sagt mycket för att knipsa......Över och Ut/WG