Groupies i Tullus

Återbesöket hos Maria gick sådär, återigen fick jag sövas för att knipsa bort lite kvarlevor av tonsillerna. Det gick ju bra förstås men det tråkiga i kråksången är att jag måste TA DET LUGNT IGEN i två veckor innan jag friskförklaras helt. Eftersom jag vet att barn läser denna blogg och eftersom jag har anor från det adliga Skottland så ska jag inte använda kraftord men snart kommer min vackra kropp gå upp i atomer. Visst, en vecka har snart gått och matte och husse har gått med på att jag får skutta runt i hundgården men tisdagen den 9 mars kommer jag att ha en annons inne i tidningen där jag uppmanar boende i Tullus med omnejd att hålla fönster och dörrar stängda och hålla sig själva inomhus. Hur jag ska lösa frågan med de 14 rådjur som vandrar utanför på tomten har jag ännu inte kommit på men eventuellt skulle de kunna få ingå i mitt program. Jag känner för övrigt en kvinna som ansvarar för Vinterfestivalen och hon kan eventuellt vara behjälplig med att ljussätta min enmansshow. Nyheten verkar ha läckt ut för redan i fredags kväll hade jag groupies på besök härutanför. Matte tittade ut genom fönstret precis innan hon skulle lägga sig och där utanför dörren låg en Gordon setter tik och bet loss snö från tassarna. Först såg matte lite ut som hon sett ett spöke för tiken hade lika flurigt,långt hår som Bumbee hade på huvudet. Men sen såg hon också setterns följeslagare, inte en GS hane utan en vorsteh tik. Matte ropade på husse men jag såg hur hennes stora hjärta svämmade över och började planera för 3 hundar i hushållet och visst kan jag villigt erkänna att även jag började maka på mig lite i korgen och kolla in matkoppen om det fanns några godsaker kvar. Då kom husse den store! Han öppnade resolut dörren och jag tänkte febrilt om jag skulle kasta mig över brudarna direkt när de klev in genom dörren eller om jag skulle släppa in dem i köket först innan jag skulle kasta mig över dem....

Gå hem ropade husse. GÅ HEM? Matte och jag stannade upp i våra rörelser. Settertiken tittade på husse lika förvånat, Gå hem? Sen började hon gnaga på tassarna igen. Husse stängde dörren och genom fönstret såg vi hur vorstehtiken kom fram efter att ha kollat in min hundgård. Ja, ja, skrek jag genom fönstret, Världens bästa Garvin bor här, alldeles rätt! men informationen verkade inte gå fram. Istället reste sig tikarna plötsligt upp och såg ut som de hört något, en signal kanske, och så satte de fart västerut. Morgonen efter gick jag och matte och spårade dem en bit, vi kunde inte se några människospår dock men vi hoppas förstås att de kom hem som de skulle. Men räds inte min husse tjejer, han kan verka lite kantig men är egentligen en riktig mjukis. Nästa gång kan ni ändå välja att parkera utanför grovingången på höger sida av huset alternativt balkongdörren så ska matte och jag hålla ögon och öron öppna. Och vad gäller Dig, fina, fina söstra mi så kan du hälsa din husse att jag läser hans blogg och jag imponeras av hur duktig Du är. Matte och husse ser något stressade ut vad gäller era framsteg men det kan de vara;) Själv ska jag återuppta kursen nu i mars och sen är det dags att jobba med apporten. Jag hämtar saker redan nu bara på kul och det är faktiskt roligt men jag förstår att sen börjar allvaret. Men för alla som vet hur skeptisk min husse var till en ny Gordon setter, när fan (ursäkta) blir gammal blir han religiös....och lilla matte har hittat en bössa hon vill ha, en italiensk historia med modellnamnet Beckasin (på svenska) synd hon fyllde 40 i fjol men husse fyller ju faktiskt i höst och han lär väl inte ha ngt emot att matte får present istället?! Inte när det handlar om presenter av den kalibern;) ha, ha, hörde ni, kalibern, jag är verkligen alldeles lysande/Över och ut från WG

Fjällen, Fjällen Fosterland

Ja så börjar äntligen solen att klättra över Västfjället/Sällsjöfjället och hela familjen har varit i stugan. Det är en fin stuga vi har och den ligger alldeles vid foten av fjället. Vi har en egen kälkbacke och alldeles egna små husdjur i ett köksskåp. Tyvärr har jag aldrig sett dem i livet för husse brukar sätta ut små giljotiner gillrade med ost och där avslutar de sina dagar. Jag brukar tänka på det att de måste ju dö lyckliga, doften av ljuvlig ost, kanske en bit i munnen och sen ser de ljuset. Matte tycker förstås inte om det, hon är ju djurens kvinna på barrikaderna, men hon är inte så förtjust i sorkbajs heller.

Jag mår riktigt bra kan jag tala om för er som undrar, jag ska på återbesök denna vecka för koll av min hals men det är stor skillnad på min ork. Jag flyger fram och matte pustar efter med kameran i högsta hugg för att få några fina vinterbilder men det är inte helt enkelt kan jag säga, att fånga världens bästa Garvin in action på bild.

Igår kväll hade vi dock ett smärre blodbad hemma och jag var som vanligt huvudpersonen. Husse klippte mina klor men råkade av misstag klippa lite för mycket och jisses vad det blödde. En liten ynka klo och det var blod överallt. Två timmar höll det på, matte fick stopp på det emellanåt men när hon släppte min tass så var jag ju tvungen att tvätta det och så var det full fart igen. Till slut blev det till att pudra klon med potatismjöl och packa in den i ett bandage ala amputerad tå igen och jag blev som ett litet lamm. Matte sa att jag såg lika liten och bedrövad ut som när jag gjorde tåoperationen och jag bet heller inte på bandaget för det har jag lärt mig en gång. Det var för övrigt samma tass:( Men idag är jag fit for fight igen och matte ska inhandla lapispenna (om det finns kvar) eller om det var skilsmässa hon sa;)

Tillbaka till mina fjäll, den första kvällen skulle vi gå en lite sväng upp på fjället, husse behöver göra det det första han gör när han kommer till stugan, han hinner bara slänga in väskorna så lämnar han den övriga familjen och tar med mig upp på fjällkanten, matte hon står med matkassar och frusna barn men det är som om det är någon tyst överenskommelse att det ska vara så, det var nog så innan jag kom också, med de gamla hundarna Bumbee och Race.

Iallafall så drog vi iväg min husse och jag och jag hade nog hunnit 25 m fram till en vägbom så stelnade jag till, ja jäklar vad det luktade ripa. Husse såg lite tveksam ut, någon fågel hade ju inte varit så nära stugan tidigare men eftersom jag stod så fint så skickade han fram mig. Där i en grop i snön låg en vit, fin fjällripetupp som antagligen flugit in i bommen och helt enkelt dött och JAG hittade den. Ja ni vet förstås var den fågeln finns idag, i våran frysbox. Hur många är de nu, fåglarna i boxen? Fyra va och jag är bara 10 månader!

Nu ska jag natta mina brorsor så jag får ha matte för mig själv en stund, jag ska sitta i hennes knä har jag tänkt, det gör jag ofta. När jag var liten gjorde jag mest hela tiden och jag älskar att krypa ihop där även nu. 20 kg Willie Garvin, det är MYCKET kärlek det!

Flodhästar och vetebullar

Jag är som en sån där flodhäst som har små fåglar som sitter på kroppen och pickar bort ohyra eller vad det är. På min kropp sitter miljontals minimala fåglar som lyfter i solens sken när jag rör mig. Matte fnyser och säger att det är damm men jag vet jag. Jag kan ägna en halv dag åt att omväxlande "stå" på dem och omväxlande försöka fånga dem med mun och tassar. Matte brukar dessuton muttra något om hanhundar men husse tycker det är mycket fågelhund i mig. Mycket? Jag ÄR fågelhund. Det är för övrigt inte bara dessa små nästan osynliga varelser jag jagar utan det är det mesta som rör sig en bit ovanför backen. Jag har varit ute och sprungit trots att jag skulle vänta till idag, husse tog på sig Tegsnesarna och vi drog till skogs en snöig eftermiddag. Husse sa att det var ett helt annat go i mig nu än innan operationen och att jag inte längre hostade eller blev trött och sackade. Det var tur att vi stack iväg för idag på dagen D är husse i Järpen och matte och tvillingarna är förkylda så någon skogstur lär det knappast bli. Sen har jag ju faktiskt mått oförskämt bra de här två veckorna, matte är dock lite besviken att jag inte glufsar i mig maten som när jag var valp. Men kära lilla kvinna, jag är ju en sofistikerad ung herre nu och ingen gris! Idag försökte matte med konststycket att borsta mig, håller på att tappa valppälsen och den ligger i drivor inomhus. Men det blev mest en massa tok för vem kan låta bli en borste som rycks fram och tillbaka i närheten av mig. En framtass blev klippt också för jag har lite problem med platåskor av snö när jag är ute. Men bara en för sen tjöt jag av skratt, jag är kittlig förstår ni. Så nu lär jag bli låghalt till råga på allt men min familj är den tålmodiga typen har jag förstått och en låghalt Garvin är bättre än ingen Garvin alls.

Nej nu ska jag se om tvillingarna går med på att ge mig en bulle, de brukar ha ett stort hjärta om det inte handlar om choklad för de säger att det är farligt för mig, FARLIGT?! Pfff, jag har överlevt både tåamputationer, halsamputationer, förgiftning och blodiga diarreer...men mina bröder är inte bara snälla, de är kloka också så det är bäst att lyda, men en bulle om dagen håller doktorn borta från magen (doktorn alltså, inte veterinären).

Det brinner...

...i min hjärna. Vet inte om det är tabletterna matte petar i mig morgon och kväll eller om det är hormonerna som löper amok men brinner gör det. Det finns så mycket jag måste göra och hela världen har fått nya färger. Jag älskar att hitta på nya saker. När matte sätter mig utanför hundgårddörren och tar av mig bandet för att släppa in mig dit så springer jag i världens fart till skogen och vet ni vad, min matte har inte en suck att hänga med längre. När hon ropar på mig så kollar jag om hon är på behörigt avstånd och eftersom jag är så stor nu att jag vet vad som är behörigt avstånd, så tittar jag på henne så att hon tror att jag överväger att komma men sen gör jag ett kast åt andra hållet. Jag hinner kolla en del på mina jaktmarker under den tiden hon förflyttar sig ner i skogen. Matte brukar muttra något om de stövare som ligger nergrävda på myren nedanför huset och jag brukar ge dem en barmhärtighetens tanke när jag susar förbi deras viloplatser. Men inte mer för jag är oövervinnerlig just nu! Husse??? Varför frågar ni om husse? Ja okey, husse lyder jag blint, det är något med den mannen...jag kan bara inte låta bli att se upp till honom. Matte muttrar något om manschauvinist igen men jag vet inte om det är mig eller husse hon menar....jag tror att det handlar om något mycket större, vissa har helt enkelt ledaregenskaper naturligt och andra får jobba hårt för att skaffa dem och matte är helt enkelt inte någon hardworker just nu. Men i mars ska vi fara till Hundens gård igen säger hon och få stöd. Jojo, det stödet minns jag från de gånger jag var där sist men matte talar så varmt om de människorna så jag får lita på henne. Det gör jag iallafall, litar fullständigt på henne och hennes omdöme, särskilt när vi möter andra hundar. Och det är klart att jag kommer tillbaka till henne när jag dragit iväg en sväng. Lagom till att det börjar ryka ur öronen på henne så springer jag till henne och sätter mig så fint och tittar upp på henne precis som jag lärt mig och då kan jag lova att det är svårt att stampa ner mig i något surhål:)
Min matte håller på att lära sig att bli jägare som jag berättade tidigare. Hon har ju varit tillsammans med husse i 17 år så hon har varit med en hel del på olika jakter men aldrig tagit sig för att skaffa en jägarexamen. Men nu så vill hon ha den färdig till hösten. Hon sitter och testar sina kunskaper på husse på kvällarna och både hon och jag förvånas över hur den store jägaren inte vet de mest basala och livsnödvändiga kunskaperna som t ex att lådan på hans hagelbössa inte heter låda utan baskyl;) Matte höll dock på att kasta in handduken redan första gången när läraren plockade fram sin hagelbock och sträckte ut den mot matte (den enda tjejen i sällskapet av hårdföra män i flanellskjortor;) och sa: nu blir du rädd va?! Matte tittade konfunderat på honom, vad menade han, bli inte rädd jag vill bara se hur du gör när du lägger an bössan och så log han lite förväntansfullt. Matte tog bössan och gjorde en anläggning som husse som är skytteinstruktör drillat henne i, i 17 år varmed läraren blev ställd och tog tillbaka bössan och mumlade i skägget, jaha du har skjutit förr...Hahaha, sen att jag och matte planerar att ha med små burar att stoppa riporna i när vi är ute och att vi redan samlar på flugor i dvala för att utfodra dem med behöver ju ingen veta, men hur var det nu med hur tillåtet det är att fånga fågel i fällor.....vi får helt enkelt fördjupa oss i "Jakten" ikväll när det blir fredagsmys. "Vad ska du göra om vapnet klickar? ladda det? Vad menas med "min hare"? Beroende på om uttrycket används samtidigt med ett dovt morrande så gissar jag att det är en vorsteh på jakt som uttalat det och då skulle jag starkt rekommendera att det betyder just "min hare". Över och Ut/WG