Jag är som en sån där flodhäst som har små fåglar som sitter på kroppen och pickar bort ohyra eller vad det är. På min kropp sitter miljontals minimala fåglar som lyfter i solens sken när jag rör mig. Matte fnyser och säger att det är damm men jag vet jag. Jag kan ägna en halv dag åt att omväxlande "stå" på dem och omväxlande försöka fånga dem med mun och tassar. Matte brukar dessuton muttra något om hanhundar men husse tycker det är mycket fågelhund i mig. Mycket? Jag ÄR fågelhund. Det är för övrigt inte bara dessa små nästan osynliga varelser jag jagar utan det är det mesta som rör sig en bit ovanför backen. Jag har varit ute och sprungit trots att jag skulle vänta till idag, husse tog på sig Tegsnesarna och vi drog till skogs en snöig eftermiddag. Husse sa att det var ett helt annat go i mig nu än innan operationen och att jag inte längre hostade eller blev trött och sackade. Det var tur att vi stack iväg för idag på dagen D är husse i Järpen och matte och tvillingarna är förkylda så någon skogstur lär det knappast bli. Sen har jag ju faktiskt mått oförskämt bra de här två veckorna, matte är dock lite besviken att jag inte glufsar i mig maten som när jag var valp. Men kära lilla kvinna, jag är ju en sofistikerad ung herre nu och ingen gris! Idag försökte matte med konststycket att borsta mig, håller på att tappa valppälsen och den ligger i drivor inomhus. Men det blev mest en massa tok för vem kan låta bli en borste som rycks fram och tillbaka i närheten av mig. En framtass blev klippt också för jag har lite problem med platåskor av snö när jag är ute. Men bara en för sen tjöt jag av skratt, jag är kittlig förstår ni. Så nu lär jag bli låghalt till råga på allt men min familj är den tålmodiga typen har jag förstått och en låghalt Garvin är bättre än ingen Garvin alls.
Nej nu ska jag se om tvillingarna går med på att ge mig en bulle, de brukar ha ett stort hjärta om det inte handlar om choklad för de säger att det är farligt för mig, FARLIGT?! Pfff, jag har överlevt både tåamputationer, halsamputationer, förgiftning och blodiga diarreer...men mina bröder är inte bara snälla, de är kloka också så det är bäst att lyda, men en bulle om dagen håller doktorn borta från magen (doktorn alltså, inte veterinären).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar