Fåglar, fåglar, fåglar

Chippen, jag lever och har hälsan, det är bara livet som tagit lite mycket tid ett tag. Det är barnen och utbildningen och huset...vänta nu......hmmm känns konstigt det här, MATTE!!!!!!!! Sluta skriv i min blogg!! Har inte du en sisådär 1000 hagelskott att avverka innan du kan titulera dig jägare??? Sådärja nu pep hon iväg. Jo hon har klarat av teoridelen men vi vet ju alla att det hittills inte ramlat ner någon fågel från himlen tack vare att de fått en bok i huvudet.

Hur är det då med mig, Världens bästa Garvin? Jo tack bra får jag säga, skolan är avklarad (för denna gången säger husse) och jag lever livet här i Tullus. Jag tror bestämt Tullus motsvarar Hornborgasjön för tranorna. Här finns det mesta i fågelväg och när ytterdörren öppnas är det bara att inta grundposition (lågprofil) och långsamt hasa sig fram genom markerna. I morse lättade en morkulla alldeles bakom knuten. Och igår kväll kunde jag sitta på altanen med två svalor som flög fram och tillbaks framför nosen när de försökte hitta lämplig boplats under taknocken. Men vänta ska ni få höra, matte vill inte att jag berättar det här för hon skäms, men schhh, jag kan viska: Vi var ute i skogen, jag matte och småvalparna, på äventyr hade vi bestämt (det skulle bli mer äventyr än någon trott kan jag säga). Vi hade varit ute på hygget och lattjat och småvalparna hade spårat en älgko med kalv, med hjälp av stora bajshögar, när vi kom in i skogen. Jag stelnade till i kroppen, något luktade så musklerna kallnade. Nu var det allvar! Men matte som varit med ett tag och sett alla mina otaliga stånd på både det ena och det andra trodde att jag fått syn på något i skogen...syn pffff, här använder vi näsan, i synnerhet om man begåvats med en sådan doning som jag har fram (se bild). Valparna pratade på så matte sa bara, jaa, kom då Gubben men jag med min fantastiska skärpa hörde bara ett rappt jaa. Det var ju bara att avancera. Samtidigt avancerade mitt byte rätt in i min mun, en rapphöna rätt in mellan tänderna. Ni förstår ju själva....matte ryckte till i kopplet (ja naturligtvis var jag kopplad) och jag hostade till några gånger och fjädrarna rök och hon flög upp i en tall. Nej, inte matte, rapphönan!Jag var förstås i extas men matte mumlade något om 5 ägg i boet. En av valparna ville genast iväg för han trodde att rapphönan attackerade oss, det var allt flaxande och alla fjädrar hon släppte som kändes som ett anfall . Vår moffa har nämligen berättat om bajsande trastar när de vill skydda sina ungar....men det var ju jag, den dödsföraktande kamikazestridsflygande terrormisstänkte, skrämmande med på samma gång så öronbedövande vackre solskensskimrande Garvin! Matte hon stapplade iväg med valparna och mig i släptåg efter att först förvissat sig om att det inte sprang någon skadad fågel på backen. Jag förstår att det flimrade förbi bilder i hennes innersta om hur hon skulle behöva avliva fågeln på plats med valparna på första parkett. Undrar hur hon gjort om det blivit aktuellt??? Troligen hade hon ringt 112 efter att ha lagt fågeln i framstupa sidoläge instoppad i hennes ullsocka, det känns mest rimligt just nu. Får väl återkomma kring ämnet i höst, hörde att hon och husse fått en jaktvecka på "vårt" fjäll i september i någon sorts lottning.....Tror också att matte under de sekunder dramat varade funderade över hur hon skulle kunna ruva äggen och senare också adoptera de små liven:)

Nu är det läggdags för söta mig. Jo förresten, jag har fått en ny kompis och granne. Han heter Brasse, är 9 v och tydligen älghund. Ja, ja, den dagen den sorgen men just nu är han en kul kille, ligger på sin sida av nätet och sticker in sina små lurviga ben och jag gnager på dem. Sen spexar jag till det och springer runt med en kotte i munnen och då gör den lilla killen samma sak. Jag är som farsan Baloo, jag ska lära honom allt jag kan!! Ma höres! WG