måndag 16 augusti 2010
Träning
Jag är inne i en hård träningsperiod just nu. Jag borde förstått vad som komma skulle när matte en dag kom hemsläpandes på en säck med en Pointer på framsidan. Jag trodde i min enfald att, Japp här kommer han, min jaktvän, lekkamrat och själsfrände. Visserligen väl paketerad i en papperspåse ala postpaket men vad vet man, folk har ju köpt hundar från utlandet förr. Nu var inte fallet sådant, säcken visade sig innehålla preparerade foderkulor. Performance säger matte och husse, Doping säger jag....Sedan den dagen packas jag in i bagaget på subarun varje kväll och transporteras säkert och bekvämt till Rapphönans förlovade land och JA allra käraste syster, denna gången snackar vi rapphöna. Första gångerna var det dock en duva som fick min odelade uppmärksamhet under mer kontrollerade former. Jag har haft problem med att stanna när fågeln har lättat men det har vi kommit till rätta med nu. Till mitt försvar kan sägas att jag trodde att fågeln inte bara skulle hittas utan också hållas fast till ägaren kommer för att ta hand om den. En kommunikationsmiss alltså! Nu har iallafall förtroende givits mig att själv leta reda på rapphöns som ägaren så slarvigt tappat bort i markerna. Hur det kan ske är en gåta för mig?! Jag menar, om man köper in en drös med Rapphöns för ganska stora pengar, hur kan man då, jag har sett det själv, släppa ut dem en efter en för att sedan förvånat konstatera att de är borta.....som tur är har ägaren mitt nummer, jag tror att jag är ngn sorts anställd eftersökshund, för varje kväll får jag nu leta reda på de små liven och varje gång ser ägaren så nöjd ut och nickar belåtet mot husse och matte. Vad gör man inte för människorna:) Jag lovar Er att fortsättning följer! Husse säger att jag är en biotopsökare av rang och att jag söker fint i vind på fjället och håller fin kontakt, desssutom lägger han till att han tror jag kommer bli en bra skogshund för jag kan också följa löpor. Vad matte säger??? Hon bara nickar förnöjt, hon har ju trott på mig sen dag 1 när jag somnade i hennes famn och hon bara bestämde sig för den lilla trevlige hanvalpen med den skadade tån. Jag är fortfarande samma trevliga kille dock utan smärtande tå, underbar och älskad av alla/ Över och Ut från WG Ps Foto till detta inlägg kommer snart Ds
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Käre bror!
SvaraRaderaUnderbart att höra ifrån dig igen! Jag tror vi kan vara nöjda med våra ägare som lägger ner så mkt tid på oss. Husse och jag var söderut i helgen för att träna på nämnda hönsfåglar. Efter lördagen så hade husse fått några fler gråa hår, för jag bara sprang och sprang tills jag körde upp hönsen. Vad fattar han egentligen? Väger man 16 kg, älskar att springa, varmt som i en bastu och ingen vind så är det den tekniken man måste använda! Det vet väl alla kloka Gordonsettrar, eller hur! Söndagen gick bättre och jag avslutade med vad husse kallade stramt, stilfullt stånd, frisk resning och lugn i flog. Har aldrig sett vuxna karl´n så glad ngn gång! Frisk avance förresten, jag skulle vilja kalla den våldsam=) Imorgon ska vi ut på fjället, få se om kusinerna ripa finns där och om dom luktar lika gott!
Höres!
//MB
Jodu, om de kunde se sig själva när vi fungerar som de tycker vi ska, den minen är obetalbar;)Lycka till på fjället imorgon, använd ditt söta lilla huvud och den lilla svarta längst fram, har själv tjuvtränat lite och ju mer man tränar desto mindre blir lusten att hitta på egna upptåg. Jag har märkt att det faktiskt ger utdelning att lyssna på matte och husse, trodde jag aldrig skulle säga ngt sådant;)
SvaraRadera