Morkulla Mon ami

Hmmm, det kanske inte är något jättebra ripår i år men jag skulle vilja säga att morkullorna har haft fina förhållanden. Jag vet inte hur många morkullor jag hittat och senaste igår tryckte jag fast en bara strax bortanför vårt hus. Husse berättade för matte med andan i halsen att han minsann kunnat skjuta fågeln om han haft bössan med sig, jag skötte mig perfekt, lite trög i avancen (hörde du det syrran) TRÖG men oj, oj, oj vilken fågelhund jag är! Träning ger färdighet:)

Annars lunkar livet på, jag har min hundgård och häromdagen var matte och husse och stegade upp vart mitt alldeles egna chateau ska stå. Nu har jag en liten stövarkoja att krypa in i men behovet har inte riktigt infunnit sig eftersom dagarna i hundgården inte är så långa. Men snart blir det mörkt tidigt och då ska jag förstås ha belysning både i och utanför mitt chateau och värme inuti. Kanske kan jag övertala matte att köpa en Fat Boy, neej inte en motorcykel och inte någon överviktig hundpojke utan en dyyyyr hundbädd fylld med frigolitkulor som man kan sjunka ner med sin smäckra kropp i så bara nosen sticker upp.

Brasse är fortfarande min elev. Tyvärr har han inte samma mognadsnivå som mig vilket gör att han fortfarande helst vill att jag ska springa fram och tillbaka med ett ben i munnen på min sida av stängslet så han kan ta någon lite pinne och göra likadant. Ett problem med det lilla livet är att han skäller så infernaligt, om jag var älg och det kom en sådan där kaxig kille skulle jag nog bara stampa ner honom i ett surhål, jag har försökt säga det till Brasse men han bara skäller glatt att: Spring sådär roligt med benet i munnen igen , snäälla Lille Garmin (han hör inte så bra heller och känner inte till Agent X9 ett dugg, han är ju den generationen som är uppvuxen med Svampbob fyrkant och dylika suspekta figurer). Jag frågade honom en dag om han visste vem han var uppkallad efter, försökte ge honom lite ledtrådar som: myror, magnus, Eva och elefanter, han tittade på mig en stund och ett tag trodde jag faktiskt att han skulle säga något intelligent när han la sitt lilla lurviga huvud på sned: Spring sådär roligt med benet i munnen igen, snäääääälla Lille Garmin.

Nu ska jag hjälpa matte att lägga småvalparna, jag brukar bära deras byxor en vända för ibland finns det en hel del delikata både lukter och smaker på dem. Matte skriker SNUSK ibland och jag säger bara: inte just nu men gärna lite senare i min matskål. Över och Ut/WG

Träning

Jag är inne i en hård träningsperiod just nu. Jag borde förstått vad som komma skulle när matte en dag kom hemsläpandes på en säck med en Pointer på framsidan. Jag trodde i min enfald att, Japp här kommer han, min jaktvän, lekkamrat och själsfrände. Visserligen väl paketerad i en papperspåse ala postpaket men vad vet man, folk har ju köpt hundar från utlandet förr. Nu var inte fallet sådant, säcken visade sig innehålla preparerade foderkulor. Performance säger matte och husse, Doping säger jag....Sedan den dagen packas jag in i bagaget på subarun varje kväll och transporteras säkert och bekvämt till Rapphönans förlovade land och JA allra käraste syster, denna gången snackar vi rapphöna. Första gångerna var det dock en duva som fick min odelade uppmärksamhet under mer kontrollerade former. Jag har haft problem med att stanna när fågeln har lättat men det har vi kommit till rätta med nu. Till mitt försvar kan sägas att jag trodde att fågeln inte bara skulle hittas utan också hållas fast till ägaren kommer för att ta hand om den. En kommunikationsmiss alltså! Nu har iallafall förtroende givits mig att själv leta reda på rapphöns som ägaren så slarvigt tappat bort i markerna. Hur det kan ske är en gåta för mig?! Jag menar, om man köper in en drös med Rapphöns för ganska stora pengar, hur kan man då, jag har sett det själv, släppa ut dem en efter en för att sedan förvånat konstatera att de är borta.....som tur är har ägaren mitt nummer, jag tror att jag är ngn sorts anställd eftersökshund, för varje kväll får jag nu leta reda på de små liven och varje gång ser ägaren så nöjd ut och nickar belåtet mot husse och matte. Vad gör man inte för människorna:) Jag lovar Er att fortsättning följer! Husse säger att jag är en biotopsökare av rang och att jag söker fint i vind på fjället och håller fin kontakt, desssutom lägger han till att han tror jag kommer bli en bra skogshund för jag kan också följa löpor. Vad matte säger??? Hon bara nickar förnöjt, hon har ju trott på mig sen dag 1 när jag somnade i hennes famn och hon bara bestämde sig för den lilla trevlige hanvalpen med den skadade tån. Jag är fortfarande samma trevliga kille dock utan smärtande tå, underbar och älskad av alla/ Över och Ut från WG Ps Foto till detta inlägg kommer snart Ds