Morkulla Mon ami

Hmmm, det kanske inte är något jättebra ripår i år men jag skulle vilja säga att morkullorna har haft fina förhållanden. Jag vet inte hur många morkullor jag hittat och senaste igår tryckte jag fast en bara strax bortanför vårt hus. Husse berättade för matte med andan i halsen att han minsann kunnat skjuta fågeln om han haft bössan med sig, jag skötte mig perfekt, lite trög i avancen (hörde du det syrran) TRÖG men oj, oj, oj vilken fågelhund jag är! Träning ger färdighet:)

Annars lunkar livet på, jag har min hundgård och häromdagen var matte och husse och stegade upp vart mitt alldeles egna chateau ska stå. Nu har jag en liten stövarkoja att krypa in i men behovet har inte riktigt infunnit sig eftersom dagarna i hundgården inte är så långa. Men snart blir det mörkt tidigt och då ska jag förstås ha belysning både i och utanför mitt chateau och värme inuti. Kanske kan jag övertala matte att köpa en Fat Boy, neej inte en motorcykel och inte någon överviktig hundpojke utan en dyyyyr hundbädd fylld med frigolitkulor som man kan sjunka ner med sin smäckra kropp i så bara nosen sticker upp.

Brasse är fortfarande min elev. Tyvärr har han inte samma mognadsnivå som mig vilket gör att han fortfarande helst vill att jag ska springa fram och tillbaka med ett ben i munnen på min sida av stängslet så han kan ta någon lite pinne och göra likadant. Ett problem med det lilla livet är att han skäller så infernaligt, om jag var älg och det kom en sådan där kaxig kille skulle jag nog bara stampa ner honom i ett surhål, jag har försökt säga det till Brasse men han bara skäller glatt att: Spring sådär roligt med benet i munnen igen , snäälla Lille Garmin (han hör inte så bra heller och känner inte till Agent X9 ett dugg, han är ju den generationen som är uppvuxen med Svampbob fyrkant och dylika suspekta figurer). Jag frågade honom en dag om han visste vem han var uppkallad efter, försökte ge honom lite ledtrådar som: myror, magnus, Eva och elefanter, han tittade på mig en stund och ett tag trodde jag faktiskt att han skulle säga något intelligent när han la sitt lilla lurviga huvud på sned: Spring sådär roligt med benet i munnen igen, snäääääälla Lille Garmin.

Nu ska jag hjälpa matte att lägga småvalparna, jag brukar bära deras byxor en vända för ibland finns det en hel del delikata både lukter och smaker på dem. Matte skriker SNUSK ibland och jag säger bara: inte just nu men gärna lite senare i min matskål. Över och Ut/WG